måndag 20 februari 2012

Back in town

Tillbaka i USA har jag äntligen påbörjat processen för att ta körkort. Som svensk måste man både skriva teoriprov och köra upp. På hemsidan står det att man kan komma in för en dropp-in tid - naturligtvis kunde man inte det. Fick boka tid. Sen köa i 2 timmar för att få göra ett syntest och sedan teoriprovet.
Duktig som jag var läste jag igenom teoriboken dagen innan (och jo den är nära 120 sidor i Texas). Det mesta som står är vilka typ av straff man får om åker dit för någon föreseelse.
Känns inte som det spelar så stor roll om man får 2000 USD i böter eller 1500 om man kör rattfull. Känns viktigare att veta att man inte får köra rattfull. Men tydligen har jag fel för det var flera frågor av denna karaktär, tur att jag även skummat igenom dessa avsnitt i boken. I övrigt krävdes inte särskilt mycket för att klara provet. Följande fråga fanns tillexemple med "Hur påverkas du som förare av amfetamin?"
A. Du får lättare att hålla dig vaken vilket är bra vid nattkörning
B. Inte alls
C. Du får koncentrationssvårigheter och humörsväningar som kan påverka dig som förare.

Hmmmm undrar vilket alternativ som är rätt....
Måste jag att jag blev godkänd?

Köra upp fick jag däremot inte denna dag utan boka en ny tid om några veckor. Känns väldigt märkligt att jag måste köra upp också då jag får köra till och från  körkortsproven i min egen bil på mitt svenska körkort.

Enligt lag i Texas skall körkortet tas 30 dagar efter att man flyttat hit. Det är dock inte möjligt om man flyttar in då man måste ha ett social security number och det tog som ni vet lite mer än 30 dagar att få. I övrigt är det främst bilförsäkringsbolaget som tjatar om att ett amerikanskt körkort måste tas.
Men försäkringsbolaget har varit väldigt lätta att ha att göra med liksom banken. Precis tvärtom mot vad alla sa innan jag flyttade hit. Åandra sidan har ingen annan instans varit lätt att ha att göra med.
Har tillbringat åtskilliga timmar i telefonköer och samtal med kundtjänster som inte kan svara på frågor.
En sak som alla dessa samtal slutar med är inte : Tack ha en bra dag, utan detta sägs ofta och sen kommer harangen som går så snabbt som möjligt (så att ingen ska lägga på ?),
" Tack för att du valt xxx, vi glädjer oss att få hjälpa dig med xxx till en lägre kostnad" och sen följer ofta bolagets slogan också. Av nån anledning känner jag inte att detta är det naturliga sättet att avsluta ett samtal, men vad vet jag.....

Annars känns det ganska bra att vara tillbaka och hemma i min lägenhet. Däremot har jag börjat irritera mig på ett annat fenomen. När man är ute och äter så är snabb service ett måste här i USA vilket gör att man får vakta tallriken, helst hålla i den för att den inte ska bäras iväg mitt i måltiden.... Igår fick jag nästa slita tillbaka tallriken från en servitris. Och då var vi och åt på en av de dyrare Italienska krogarna i stan - får man påpeka att det inte är särskilt Italienskt beteende?
Men maten var god iallafall (det jag hann äta)

Men som staden säkert skulle säga " Tack för att du valt Austin, vi ger dig mat du inte hinner äta till en högre kostnad"

tisdag 14 februari 2012

Kulturkrock

Så är jag tillbaka. Var på äventyr i Stockholm och sen blev jag sjuk så längesen jag uppdaterade.

Besöket i Stockholm var fantastiskt med kyla, snö, sol och massor av nära och kära. Och shopping! Fick äntligen tillfälle att kolla in lite aktuellt mode och få med mig lite tillbaka.

Tänkte också att det skulle vara kul att se om det fanns någonting som jag reagerade på angående beteenden efter bara 3 månader i USA. Behövde inte vänta så länge det hände redan på flygplatsen.
Medan boardingen på planet från Austin till Newark var allmänt kaos, mest beroende på att amerikaner har svårt för det där med storleken på handbagage. - Nej en "cabin bag" är inte en väska på hjul. Det är en LITEN väska på hjul som får plats på hatthyllan. Ett handbagage + datorväska betyder här ta med dig hur mycket och vad som helst, eller?!?
När ca 30 personer återstår i boarding uppstår problemet, förutom att det tar ca 5 minuter för varje person att baxa upp sitt eget bagage i utrymmet för handbagage, det får inte plats några fler väskor.... Så nu börjar dem be alla som har med sig lite stora väskor (och nu ingår plötsligt allt större än en datorväska i detta begrepp) att lämna bagaget för att det ska lastas i bagageutrymmet på planet.
Har du varit duktig och bara har med dig en väska i handbagagestorlek får du snällt ha den under sätet framför dig - tilläggas ska att det är dåligt benutrymme på dessa inrikesflyg och plötsligt blir drygt 3 timmar på ett flyg väldigt länge även för mig som är kort. Alla ber dock snällt om ursäkt och väntar tålmodigt under denna procedur oavsett vems fel fördröjningarna är.

Väl på Newark hittade jag gaten till Stockholm. Folk tittar lite surt på mig och flyttade sig nästan när jag skulle förbi för att hitta en ledig stol vid gaten innan boarding. Själva boardingen gick otroligt smidigt och inte ett för stort handbagae syntes. På dessa flyg finns det desto mer utrymme så här hade det kanske fått plats. Men om nån råkar backa ur sin stolsrad under boardingen så att du får deras väska i huvudet och deras fötter stampar över dina så får du möjligen en blick och en suck av den som backade och orsakade skadan. Jo just det - jag är omgiven av svenskar och då är det naturligtvis mitt eget fel, en ursäkt har man inte tid med flighten är  ändå bara lite över 8 timmar...
Detta beteende är sedan ganska genomgående under besöket i Stockholm med några få undantag. Jag har inga illusioner om att jag har varit mycket trevligare själv innan men det är nog något jag hoppas att jag tagit med mig från USA att le, säga hej och be om ursäkt lite oftare.
Happy Valentines!
och jo det är stort här. Halva avdelningen hade med sig godis och presenter till alla andra allt med hjärtan på och det är nästan som en helgdag, dem flesta jobbade inte mer än halvdag....
och jag fick blommor :)