Vi började med att prova något amerikanskt.
Western-ridning.
Ute i Splicewood, strax väster om Austin down town i The "Hill Country" fanns ett litet stall där man kunde boka en tur. Visade sig ganska snabbt att bokningsprocessen nog var det svåraste med projektet.
När jag väl fick tag på kvinnan som ägde stället var hon på hästryggen och kunde inte ta några anteckningar. Hon lovade att ringa upp inom en timme då hon hade tid för en tur dagen efter men hon visste inte när. 3 timmar senare får jag tag på henne igen och då står hon i sin tvättstuga och säger, kan du hålla kvar nån minut så vi är säkra på att vi kan boka en tid - jo det skulle underlätta att veta om vi ska med på turen klockan 10 eller klockan 3.
Efter ca 25 minuter blev bokningen dock klar. Hade då på känn att mötet med henne skulle bli ganska intressant....
Dagen efter hittar vi efter lite letandes fram till hennes lilla gård. Den var liten och rörigt är nog bara förnamnet. Närmsta liknelsen är nog "den gamla damen med för många katter", men hästarna var välskötta och fina.
Vi var lite tidiga men tänkte att vi skulle hinna äta lite innan vi red iväg. Det första ägarinnan säger är- "vad bra att ni är tidiga då kan vi ge oss iväg lite tidigare Jag ska bara...."
Vi kunde dock ta våra sallader och sätta oss vid bordet. Hmm frågan var bara vilket bord?
Hon kommer runt i "stallgången" (en veranda med tak) och börjar lyfta bort diverse bråte och jo där fanns ett litet bord och två stolar, intressant matplats med baken på 3 hästar som närmsta vy ( en meter bort).
Vi hann äta våra sallader, fylla i de blanketter som behövs vad man än gör i det här landet där man lovar att inte stämma någon om man skadar sig, lämna betalningen och ja... det där "jag ska bara" var fortfarande inte klart.
 |
| Härligt väder var det |
Men vi kom upp på våra hästar till slut och hon gick igenom hur man hanterade westernstilen (till skillnad mot det Europeiska sättet att kontrollera hästen). Kan konstatera att hästarna var extremt känsliga men det var ett väldigt behagligt sätt att rida på.
Och så red vi ut i fantastiskt vackra omgivningar. Och vi hade lyckats pricka in en av de dagar då de flesta blommor blommar.
Vår guide var dock inte helt enkel att förstå hennes mantra var, " hästen får bestämma jag tvingar den inte, vill den trava så travar den" - lite annorlunda tänk när man har 3 hästar med helt olika viljor. Min häst var mest intresserad av att bita eller sparka dem andra men fort ville han inte springa (så fuskade lite och manade på honom ibland)....
Hon hade dessutom gett ledarehästen till min kompis och sa "rid först du" - det var väl helt ok om min kompis hade haft en aning om vart vi skulle. Men det fanns tydligen en ridstig (bred som en människofot ungefär) som vi skulle förstå att vi skulle ta oss fram längs.
 |
| Växer lite överallt.... |
Vi gjorde lite småstopp här och där då hästarna fick lite morötter och äpplen och vi vatten (behövdes i gassande sol och 30 C). När vi väl skulle fortsätta frågade vår guide om vi var redo
- Ja , sa vi
- jag pratar med hästarna, blev svaret....
Efter nästa stopp frågade hon samma sak, och vi var tysta, sen frågar min kompis efter ett tag
- menar du oss eller hästarna?
- nu pratar jag med er
självklart.....
Men det var en härlig ritt och lite underhållande guide. Har nog aldrig sett någon rida i korta jeansshorts (tänk hot pants), sporttopp och cowboyhatt förut. Och jag är inte säker på att det är en syn jag vill se igen :)
Men själva ridturen kan jag dock rekommendera.
Men aj vad ont det gör dagen efter.... och nästkommande 3....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar